Toleransfönster

Psykiatern Dan Siegel myntade toleransfönstret för att beskriva zonen där ett nervsystem klarar känslor utan att tippa över i överväldigande. Inne i fönstret kan du känna något svårt, sätta ord på det och välja vad du gör. Du är påslagen men fortfarande närvarande.

Tryck förbi den övre kanten och du hamnar i överaktivering: hjärtat rusar, panik, lusten att slåss eller fly. Faller du under den nedre kanten hamnar du i underaktivering: avdomnad, dimmig, avstängd, går med på saker för att du har kopplat ur. För den med ett fawn-mönster kan en rynkad panna eller en vass ton snabbt knuffa ut dig ur fönstret, och att blidka är kroppens sätt att kravla tillbaka mot trygghet.

Fönstret är inte fast. Det vidgas med vila, med att öva på att sätta ord på det du känner, och med stunder där en svår känsla gick över och du blev stående. Att veta var dina kanter går är början på att stanna innanför dem.