Anknytningsstil

Anknytningsteorin växte fram ur arbetet av John Bowlby och Mary Ainsworth, som studerade hur barn reagerar på omsorgspersoner som går iväg och kommer tillbaka. Tanken är att ett barns tidiga erfarenhet av om behoven skulle mötas pålitligt blir en arbetsmall för närhet, som bärs med in i vuxna relationer.

När en omsorgsperson var stabil och lyhörd lär sig barnet ofta att närhet är tryggt och behov välkomna, vilket brukar kallas trygg anknytning. När omsorgen var ojämn, skrämmande eller villkorad bildas andra mönster: ängslig, där du håller dig vaksam för att behålla kontakten, eller undvikande, där du lär dig att behöva mindre högt.

För people-pleasing är kopplingen tydlig. Om kärlek kändes som något du måste förtjäna genom att vara duktig, lätt eller nyttig, kan ditt anknytningssystem behandla en partners humör som något att hantera. Att känna sitt mönster är ingen etikett att leva under. Det är en beskrivning av en strategi du lärde dig, och strategier går att ändra.