Känslomässig sammansmältning

Familjeterapeuten Salvador Minuchin beskrev det i sin strukturella familjemodell: band så täta att ingen riktigt vet var den ena slutar och den andra börjar. Närheten är helig, och avstånd känns som ett hot. Att vilja vara privat, tycka något annat eller ha ett eget liv, allt kan kännas som ett litet svek mot familjen.

Växer man upp i en sådan familj lär man sig att ens känslor aldrig är bara ens egna. En förälders oro blir din att lugna. Deras besvikelse blir din att lösa. Du hann kanske aldrig lära dig fråga vad du själv vill, för familjens behov kom alltid först och att vilja något eget kändes farligt.

Som vuxen kan det märkas som skuld när du fattar ett beslut din familj inte hade valt, som svårt att låta någon du älskar bära sitt eget obehag, och som en tomhet där dina egna önskningar borde finnas. Att sätta en gräns här kan kännas som att klippa av ett band snarare än att dra en linje. Den där intensiteten är själva mönstret, och den är värd att stanna upp inför.