Överdrivet oberoende
Överdrivet oberoende är ett mönster där du tackar nej till hjälp och klarar allt själv, ofta för att det en gång kändes otryggt att luta sig mot andra. Det kan se ut som styrka medan det i tysthet drivs av tron att behöva andra leder till svek.
Någon erbjuder sig att ta en del av lasset och du säger att du fixar det, fast du sjunker under det. Då är det överdrivet oberoende. Du löser dina egna problem, du ber inte om hjälp, och tanken på att stödja dig mot en annan ger ett stick av skräck du kanske inte ens märker.
Det växer ofta ur samma jord som fawning. Ett barn som inte kunde lita på de vuxna omkring sig lärde sig att den tryggaste att luta sig mot var en själv. Att klara allt själv blev skydd. Senare kan det para ihop sig konstigt med people-pleasing, där du öser omsorg över alla andra och låter ingen ösa tillbaka, för att ta emot känns mer utlämnande än att ge.
Överdrivet oberoende är inte målet med gränsarbete, och inte heller motsatsen till people-pleasing. Båda hindrar dig från ärlig kontakt. Att låta en person hjälpa dig med en liten sak är ofta där mönstret börjar lossna.