Gaslighting

Det låter som det där hände aldrig, du är överkänslig eller du minns fel, sagt så lugnt att du börjar undra. En enstaka kommentar är bara en oenighet. Gaslighting är mönstret: en långsam omskrivning av verkligheten tills din egen bild av en situation känns opålitlig och deras blir den du lutar dig mot.

Det angriper just det en gräns vilar på, din tillit till din egen uppfattning. Kan du fås att tvivla på att du blev sårad, att ett löfte gavs eller att tonen var vass, har du inget fast att sätta en gräns kring. Den som vill vara till lags är extra utsatt, för fawn-responsen får dig redan att anta att felet är ditt och släta över i stället för att stå kvar.

Fotfästet kommer tillbaka utanför själva samtalet. Att skriva ner vad som hände medan det är färskt, att berätta för någon du litar på och att se mönstret över många små stunder i stället för att gräla om var och en. Du behöver inte vinna debatten om vad som är sant. Du behöver bara sluta räcka dem pennan.