Dörrmatta

Det är ordet som dyker upp klockan ett på natten efter att du tagit ett pass till som du inte ville ha. Du känner dig utnyttjad och en tyst röst kallar dig dörrmatta. Ordet svider för att det låter som en dom över din karaktär. Det är ingen dom.

Under ordet dörrmatta ligger oftast en foglig reflex som ditt nervsystem byggde för länge sedan. Ett barn som håller sams genom att foga sig lär sig att medgörlighet ger trygghet. Den reflexen slutar inte fungera bara för att du blir vuxen. Så du säger ja innan du hunnit känna efter om du vill, och först efteråt kommer ilskan.

Förändringen börjar när du ser mönstret som en inlärd förmåga i stället för ett personligt misslyckande. Du var inte svag. Du höll dig trygg på det enda sätt som funkade. Samma uppmärksamhet du lagt på att läsa av alla andra kan långsamt vändas mot att märka vad du själv vill ha.